Det var ju Håkan på Grönan igårkväll. Tillsammans med Becko, Emelie och Meg så stod jag nästan längst fram och svettades, röjde och fick gåshud över precis hela kroppen lite omvartannat. Det var fint, nästan finast, när Det är så jag säger det övergick i Kärlekens tunga och musiken tystnade. Allt som hördes var publikens sång. Håkan stod helt stilla och log samtidigt som han tittade ut över alla 15.000 människor. Gåshud var ordet.