Min mamma heter Marika och min pappa heter Mats. De träffades när de var 15 år och var sen tillsammans tills jag var i sex, sjuårsåldern. Orkar inte räkna ut hur många år det är men det är en del. 

Hur som helst, jag börjar att berätta om min mamma. Hon är född 3:e augusti 1966 och är alltså 44 år gammal. Hon är uppvuxen i Stockholm men hon har bott i Bålsta väldigt länge. När hon var yngre gick hon i Gransäterskolan, haha. Nu jobbar hon på dagis, alltså är hon en dagisfröken (eller en förskolelärare som det så vackert heter). Min mamma är tillsammans med en kille som heter Andreas och de har inga barn ihop. 

Min pappa är född den 7:e januari 1966 och även han är 44 år gammal. Han bodde i Jakan när han var liten (tror jag) men flyttade hit till Bålsta runt sjuårsåldern då han började i Kvarnbacksskolan (numera Futurum). Pappa jobbar med larm på ett företag som heter G4S. Han är nån slags chef, vet inte riktigt vad för någon men. Han är tillsammans med en tjej som heter Annica, och de har två barn ihop - Tess och Gina. 

Nu ska jag väl inte säga så mycket mer. Inte så intressant för er att läsa SÅ vi avrundar där! Eller ah, jag älskar båda mina föräldrar väldigt mycket såklart, men det vet dom redan hoppas jag!

Ja, då har vi kommit till dag 2 och "Din kärlek". Ni kan nog alla lista ut vem jag ska skriva om, hehe. 

För lite mer än ett år sedan träffade jag Sebastian första gången. Det var fredag, det minns jag iallafall för jag var hemma hos Louise och kollade på Idol. Några gator därifrån befann sig Sebbe, hemma hos Micke, som är min systers pojkvän samt Sebbes bästa vän. Jag slevade iväg ett sms till min syster för att fråga hur hon skulle ta sig hem samma kväll. Hon svarade då att Sebbe skulle skjutsa henne, och jag svarade med att fråga om inte jag också kunde få åka med? Svaret jag fick blev: Fråga själv. Några sekunder senare kom ett sms med ett nummer. Så vad gjorde jag då, jo jag skrev ett snällt sms där jag frågade om inte jag också kunde få åka med. Jag menar, varför inte chansa? Jag  ville ju inte direkt gå hem i snöstorm. Eller minns inte om det snöade men kallt var det iallafall, punkt. Fick ett svar, och jo visst kunde jag få det. Och för er som inte hängde med riktigt så var numret jag fick av Ida såklart Sebbes!

Så en stund senare sa jag hejdå till Louise och så började jag gå mot Mikaels hus. Möttes av tre påklädda personer i hallen: Ida, Micke och Sebbe. Vi började gå mot bilen och jag och Sebbe hälsade och han sa att Ida pratat såå mycket om mig. Vad hon sa vet jag dock inte, säkert något dumt. Hur som helst så fick vi skjuts hem och sen var det inte så mycket mer med det.

Några dagar senare (veckan efter kanske?) så satt jag hemma och kollade på tv när det plingade till i mobilen. Det var Sebbe som frågade vad jag gjorde. Inte så värst mycket svarade jag. Han frågade om jag inte ville ses, och jag hade ju inget annat för mig så varför inte. Blev upphämtad av Sebbe och hans kompis Jonas, som vi sedan åkte hem till. Hos Jonas befann sig även Ida och Micke. Vi spelade Wii och chillade.

Efter dessa händelser så började vi prata väldigt mycket på msn, och då menar jag väldigt mycket. Sen började vi smsa och vi träffades fler gånger, mest tillsammans med Micke och Ida. 

Sen kom nyår, och efter mycket om och men vad som skulle hända, så hamnade jag hemma hos Becko med tjejerna. Hade en superkväll, och någon timme efter tolvslaget kom Fredrik (Sebbes kompis) och hämtade mig eftersom att jag och Sebbe skulle sova hos Micke då ingen av oss orkade ta oss hem. Sebbe var iallafall med i bilen, och när Fredrik skjutsat runt alla gäster som varit hemma hos honom, droppade han oss vid Micke. Vi satt uppe och pratade med Ida och Micke lite innan dom gick och la sig, och sedan fortsatte vi att prata en lång stund. Och sen kysstes vi, och på den vägen är det, haha. 

Vi blev tillsammans den 6:e februari 2010, och nu har vi varit tillsammans i snart 10 månader. Det är alldeles alldeles underbart. i love you ♥

Har en känsla av att detta kommer bli mitt längsta inlägg någonsin i denna blogg. Men jag har en känsla till, och den säger mig att det kan bli rätt intressant. Så nu kör vi, eller nåt.

Jag heter då My Ida Gredemyr och jag föddes den 27:e januari 1992 23:59 på Uppsala BB. Jag var 52 cm lång och vägde 3520 gram (har ingen aning om varför jag vet det, men det gör jag uppenbarligen). Jag döptes till My därför att min mamma tyckte att jag skulle heta det. Min pappa tyckte jag skulle heta Ida, så lite av sin vilja fick han trots allt igenom. Det var ju snällt av dig mamma, man ska väl vara två om en sån sak.

Jag var nog en ganska snäll liten flicka. Kallades alltid för Lilla My därför att mitt hår stod rakt upp tills det att jag fyllde två år. Började på Skogsbrynets förskola, och det var även där som jag var med om en olycka som gjorde att ungefär halva mitt ena långfinger kapades av nästan helt. Det hängde i princip bara i en skinntråd. Då var jag ett och ett halvt år gammal. Det var nämligen så att en pojke på mitt dagis smällde igen en fet branddörr då jag hade min hand där. Fick åka akut till sjukhuset där mitt stackars finger syddes fast utan bedövning. Jag skrek. Sen sov jag och mamma i två dygn i sträck av ren utmattning. 

När jag var i fem, sexårsåldern skiljde sig mina föräldrar, och jag minns inte riktigt vad jag tyckte om det. Jag och min syster Ida (som föddes när jag var tre) bodde nog till en början mer hos mamma iallafall, men vi firade alltid jul tillsammans med pappa bara för att jag och Ida ännu var så små. Jag har bott i Bålsta i hela mitt liv, dock i en del olika hus/lägenheter. Just nu bor jag mest med min mamma, hennes kille och syrran. Bor hos min pappa varannan helg och träffar då mina halvsyskon som ni får veta mer om sedan.

Hej på er. Sitter ensam hemma hos Sebastian framför hans dator. Anledningen till att jag är själv här: Sebbe jobbar och hans päron är iväg någonstans. Får väl roa mig med lite Wii eller nåt. Det går nog bra, har trots allt en hel påse M&Ms.

Haha jag skelar ju typ!!!!!

Imorse när jag kom till skolan var jag helt ensam... Inte en enda kotte från min klass hade behagat dyka upp. Fattar ni hur skumt det kändes? När jag gått runt i skolan som en enstöring ett tag så kom jag ju på att hälften av klassen befinner sig på Saco-mässan, även Dessi som annars skulle haft fotolektion med mig. De andra började visst vid tolv, och där stod jag vid halv tio-tiden. Ensam. Hur som helst så fick jag leta upp de andra i fotogruppen och så fick vi ta såna här lite halvsnygga porträtt. Är_inte_beredd_92. Nu är jag iallafall inte helst ensam. Skönt.

Snön har kommit till vårat avlånga land (ifall någon missat det, menar jag) och vem vet om den har tänkt stanna? Jag surfade som vanligt runt på lite bloggar efter skolan, när jag tillslut hamnade på Emmys bloggkalas. Och vet ni vad? Hon drack glögg! Jaha, tänker ni. Men bara för att det är snö ute och jag såg både julskyltningen på Hemtex och pepparkaksdeg på ICA idag, så blev jag på något konstigt vis riktigt sugen på just glögg. Årets glöggsmak är förövrigt saffran. Låter inte fy skam, det är ju definitivt bättre än apelsinsmaken som var för ett par år sedan.