Haha vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta åt att jag inte ens kan få ihop ett inspirerande (eller åtminstonde kul) blogginlägg längre. Att uppdatera en gång i veckan med keffa mobilbilder suger, det är inte det jag vill kolla tillbaka på om ett par år och minnas. För det är väl därför man har en blogg egentligen, till stor del iallafall. Tänker aldrig någonsin under några omständigheter radera den här bloggen, den rymmer alldeles för mycket minnen. Skrev mitt första inlägg här en vecka innan jag skulle börja gyymnasiet. Det är ju ett bra tag sen, minsann. Så, nu skärper jag mig. Hoppas ni som läser är med mig. Om ni nu är 60 eller 100. Spela roll. Nu kör vi!